Vi fick till uppgift på kursen att dra oss till minnes vår barndoms skolgård. Hur hade vi velat förändra den?Jag har inte många minnen från utemiljön på min skola. Den lämnade inga djupa avtryck. Jag minns att vi hängde vid bänkarna ibland, annars är mina minnen främst kopplade till innemiljö. Sofforna i rasthallen var blå.
Hela min barndom åkte jag med min familj till en stuga i Göingeskogarna. Där upplevde jag utemiljö året om. Vi var många barn i trakten och vi fick röra oss fritt i skogarna. Jag minns stora sjöar där vi badade, stora granar, stora stenar att klättra på och mossa överallt. När de högg ner en storskog satt jag och mina jämnåriga en hel dag bland de nyligen fällda träden (det var nog lite farligt!) och sörjde.
Alla har inte en stuga att åka till. Skolgården kan vara den enda chansen till lek och varande ute. Därför skulle jag vilja sätta lite skogsprägel på min gamla skolgård. Barrträd och mossa. Många sittplatser att samlas vid. För de yngre stenar, buskage och klättermöjligheter. Doft, ljud, smak. Möjlighet att känna glädjen i att röra sin kropp.
Utomhusytan och fotbollsplanen är, som jag minns den, stor. Så möjligheten att använda utomhuspedagogik i verksamheten är stor. Här finns plats att odla. Bär, frukter, grönsaker mm.
En vision…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar