Habo Gård...ser fram emot att se hur planteringarna utvecklas

På temat barn ute...

man vs nature 0 - 1

Barn ute...en dag i Torup...

Helle Nebelong...Sensehaver...sinnesträdgård...hälsoträdgård

Helle Nebelong är en fantastisk landskapsarkitekt som jag haft glädjen att ha som "guide" vid några av hennes verk i Köpenhamn

Lästips:

http://www.sansehaver.dk/

http://www.fusionflowers.com/section.php/439/1/children_and_the_garden

Här berättar hon om sina tankar kring "stickiga" rosor som sinnlig upplevelse.....

Naturlekplatsen i Valbyparken i Köpenhamn

Alla var hungriga när vi kom fram till Vallbyparken

Helle Nebelong har ritat lekplatsen...som ett orienterande element går en 210 m lång trägång runt platsen...känner du dig vilse kan du alltid gå upp på gången igen och följa den...torn återkommer regelbundet...här syns fåglarnas torn...

Det gröna tornet...

Vindarnas torn....

Ljusets torn...

För att förenkla orienteringen i den stora Vallbyparken anlades en poppelallé rakt genom

Dagens utebild

Dagens utebild

Pojkar som  fiskar...snart sommarlov...

Några miljöpsykologiska funderingar

Efter att ha läst några artiklar om utemiljö och aktivitet så slås jag av känslan av att det finns en gemensam positiv nämnare för de brukargrupper som beskrivs och att denna är just de naturlika värden som framhålls i de miljöpsykologiska teorierna .

Man försöker finna designkoncept som skapar de ultimata terapeutiska miljöerna men återvänder ofta till naturlika miljöer vars dragning på oss som människor verkar vara djupt rotad. Intressant är i detta sammanhang också att dessa preferenser verkar vara oberoende av ålder, kön eller i vilken del av världen du är uppväxt i. Rena trädgårdserfarenheter är mer kulturellt beroende och åldersberoende.

Titti Olsson skriver ”Att vara ute i skolan förbättrar elevernas motorik, gör dem öppna, glada och nyfikna, stärker deras självförtroende och koncentrationsförmåga samt utvecklar deras personlighet”.  Jag kan tycka att detta kunde beskriva även brukargrupperna äldre, dementa, hjärnskadade, stressade och deprimerade. Jag kan också tycka att den beskrivning som Fredrika Mårtensson ger att ”leken handlar mycket om sinnliga sensationer och att sätta sin egen kropp i rörelse” kan appliceras på fler grupper. Glädjen i att använda sin egen kropp i fysisk aktivitet är en enkel och kanske alltför självklar aktivitet, men en aktivitet som jag tror är viktig när man talar om upplevt välbefinnande i utemiljö för fler grupper än barnen. Många som använder sin utemiljö till promenader och löparrunder tror jag kan berätta om en ökad upplevelse av välbefinnande om aktiviteten utförs i en naturlik miljö. Men denna känsla kan som sagt säkert upplevas av alla, från barnet som tumlar runt i vild lek till den som får möjlighet att komma ut med sin rullstol.

I en artikel av Titti Olssons och Petter Åkerblom  om samverkan mellan skola och förvaltning beskriver de att det faktiskt är en risk när det finns begränsade utvecklingsmöjligheter för barn som inte har tillräckligt stimulerande utemiljö. Även detta är något jag kan se stämmer väl överens med andra användare av utemiljö. Var vi än befinner oss i livet, om det gäller en människa med demenssjukdom, en gammal människa, en människa som drabbats av en hjärnskada, en intern eller ett barn så behöver vi alla möjligheter att utvecklas utifrån den nivå vi befinner oss på. Detta verkar för många människor fungera väl i en stimulerande utemiljö.

Mycket finns säkert att utveckla genom en genomtänkt stadsplanering som inte ser miljöer för olika användare inte bara som isolerade öar i staden med speciella utemiljöer för t ex äldre och barn. Kanske kan man även se de gemensamma utvecklingsmöjligheterna och upplevelserna för varierande brukargrupper i den gröna miljön och tänka in strategier som sammanbinder och utvidgar de gröna miljöer där barn, yrkesverksamma, äldre och funktionshindrade kan utvecklas och återhämta sig.

Samtidigt är det viktigt att tänka på olika gruppers speciella behov.

Skolgård - Dammfriskolan - minne

Min skolgård – Dammfriskolan i Malmö- som jag minns den

Vi fick till uppgift på  kursen att dra oss till minnes vår barndoms skolgård. Hur hade vi velat förändra den?Jag har inte många minnen från utemiljön på min skola. Den lämnade inga djupa avtryck. Jag minns att vi hängde vid bänkarna ibland, annars är mina minnen främst kopplade till innemiljö. Sofforna i rasthallen var blå.

Hela min barndom åkte jag med min familj till en stuga i Göingeskogarna. Där upplevde jag utemiljö året om. Vi var många barn i trakten och vi fick röra oss fritt i skogarna. Jag minns stora sjöar där vi badade, stora granar, stora stenar att klättra på och mossa överallt. När de högg ner en storskog satt jag och mina jämnåriga en hel dag bland de nyligen fällda träden (det var nog lite farligt!) och sörjde.

Alla har inte en stuga att åka till. Skolgården kan vara den enda chansen till lek och varande ute. Därför skulle jag vilja sätta lite skogsprägel på min gamla skolgård. Barrträd och mossa. Många sittplatser att samlas vid. För de yngre stenar, buskage och klättermöjligheter. Doft, ljud, smak. Möjlighet att känna glädjen i att röra sin kropp.

Utomhusytan och fotbollsplanen är, som jag minns den, stor. Så möjligheten att använda utomhuspedagogik i verksamheten är stor. Här finns plats att odla. Bär, frukter, grönsaker mm.

En vision…

Dagens utebild

Mer färg i tunneln idag...

Dagens utebild

Små och stora barn....

I skuggan

Skugga är viktigt när det är varmt och solen lyser, viktigt att tänka på när man planerar utemiljö för barn som förhoppningsvis vistas långa perioder ute.

Torget i Soller och Jan Gehls teorier

Vad gör en plats till en plats där folk är och trivs?

Skugga

Jan Gehl kom 1971 ut med en bok som fortfarande är aktuell, "Livet mellem Husene". Han anlade Ströget i Köpenhamn och har därefter fortsatt att förbättra stadsrum i Köpenhamn och övriga världen. Se Gehl Architects.

Livet i det offentliga rummet kan tillfredsställa vårt behov av upplevelser. Industrialiseringen, funktionsuppdelning och motorisering har gett oss tråkigare och mer enformiga städer, anser Gehl. Ett rikt liv i de offentliga stadsrummen kan ge oss möjlighet till upplevelse av andra människor vilket är intressant för oss.

Runt detta torg upplevde jag hur familjerna samlades på restauranger vad kvällen led. Barnen samlades på torget och lekte. Vid ett seminarium på Alnarp om barns utemiljö avrundade en av föreläsarna, Titti Olsson från Movium, med slutsatsen ...Barn vill vara där det händer något...