Det forskas mycket om betydelsen av naturen för vår hälsa. Denna forskning bedrivs både i Sverige, t ex i Alnarp, och internationellt. Inom forskningen refereras det ofta till två olika teorier inom miljöpsykologin: Teorin om återhämtning av koncentrationsförmågan som utvecklats av Rachel och Steven Kaplan och teorin om psykofysiologisk återhämtning som utvecklats av Roger Ulrich.
En sammanfattning av teorierna:
En teori utgår från Steven och Rachel Kaplans forskningsprojekt "The Wilderness Program" där de arbetade med personer som led av s.k. mental trötthet kommer de fram till att naturen fungerar som en restorativ miljö. De har tagit fram teorin om att vår koncentrationsförmåga ökar genom vistelse i natur. Teorin grundar sig på att vi har två olika typer av uppmärksamhet. Den riktade koncentrationen som vi använder tex vid problemlösning, teoretisk inlärning och bilkörning. Denna koncentration är energikrävande och därför begränsad. Den andra formen av koncentration, den spontana uppmärksamheten, använder vi när vi registrerar saker. Det kan t ex vara en fågel som prasslar i en buske. Kaplans menar att vi är biologiska varelser som är anpassade att leva i naturmiljö och hushålla med vår energi. I stadsmiljö riskerar vi att utarma våra energiförråd. Naturen ger en lagom mängd stimuli. Kaplan och Kaplan har även intresserat sig för kortvarig, men tät, återhämtning t ex vid bostäder och arbetsplatser.
I den andra teorin har enligt Ulrich utvecklat teorin att vår förmåga att hämta kraft ur naturupplevelser kanske är en del av mänsklighetens biologiska arvedel. Vårt släkte utvecklades inte i staden, vi blev det vi är i ett landskap där det fanns både tillgångar och hot. Den som skulle överleva måste naturligtvis hålla reda på farorna, men det var också bra att kunna finna platser där stresshormonerna inte piskade upp pulsen och uppmärksamheten alltid behövde vara maximal, utan hjärta och hjärna kunde få vila. En plats där det fanns möjlighet både att kontrollera hoten och tillgång på vatten och mat. En biologiskt grundad benägenhet att söka upp sådana platser kunde alltså vara en tillgång. Och en sådan böjelse har naturligtvis inte utraderats under den korta tid vi varit jordbrukare eller bott i städer. Denna teori ser människan som en biologisk individ som är anpassad till att leva i naturen
Läs gärna mer av Kaplan och Kaplan i "The experience of nature" och av Ulrich i "Healing gardens" redigerad av Clare Cooper Marcus m fl.
En sammanfattning av teorierna:
En teori utgår från Steven och Rachel Kaplans forskningsprojekt "The Wilderness Program" där de arbetade med personer som led av s.k. mental trötthet kommer de fram till att naturen fungerar som en restorativ miljö. De har tagit fram teorin om att vår koncentrationsförmåga ökar genom vistelse i natur. Teorin grundar sig på att vi har två olika typer av uppmärksamhet. Den riktade koncentrationen som vi använder tex vid problemlösning, teoretisk inlärning och bilkörning. Denna koncentration är energikrävande och därför begränsad. Den andra formen av koncentration, den spontana uppmärksamheten, använder vi när vi registrerar saker. Det kan t ex vara en fågel som prasslar i en buske. Kaplans menar att vi är biologiska varelser som är anpassade att leva i naturmiljö och hushålla med vår energi. I stadsmiljö riskerar vi att utarma våra energiförråd. Naturen ger en lagom mängd stimuli. Kaplan och Kaplan har även intresserat sig för kortvarig, men tät, återhämtning t ex vid bostäder och arbetsplatser.
I den andra teorin har enligt Ulrich utvecklat teorin att vår förmåga att hämta kraft ur naturupplevelser kanske är en del av mänsklighetens biologiska arvedel. Vårt släkte utvecklades inte i staden, vi blev det vi är i ett landskap där det fanns både tillgångar och hot. Den som skulle överleva måste naturligtvis hålla reda på farorna, men det var också bra att kunna finna platser där stresshormonerna inte piskade upp pulsen och uppmärksamheten alltid behövde vara maximal, utan hjärta och hjärna kunde få vila. En plats där det fanns möjlighet både att kontrollera hoten och tillgång på vatten och mat. En biologiskt grundad benägenhet att söka upp sådana platser kunde alltså vara en tillgång. Och en sådan böjelse har naturligtvis inte utraderats under den korta tid vi varit jordbrukare eller bott i städer. Denna teori ser människan som en biologisk individ som är anpassad till att leva i naturen
Läs gärna mer av Kaplan och Kaplan i "The experience of nature" och av Ulrich i "Healing gardens" redigerad av Clare Cooper Marcus m fl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar